av Daniel Karlsson

Daniels bok är skriven på hebreiska, men vissa delar av boken är skriven på arameiska.
Ett huvudtema i Daniels bok är att världshistorien leds av Gud och att Messias kommande rike skall bli ett evigt rike.
Daniel bortfördes i den första (av tre) deportationen till Babel år 605 f.kr. I denna grupp togs den kommande eliten. Vackra ynglingar (pojkar) med en fin bakgrund och bra förutsättningar i livet. Daniel var ung när han bortfördes, troligtvis var han i sina begynnande tonår, runt 14 år gammal. De skulle utbildas (hjärntvättas är en bättre beskrivning av det) i Kaldéernas språk och kultur under tre år. Man skulle utplåna deras bakgrund helt. Man gav ynglingarna nya namn. Daniels namn betyder ”Gud är min domare” fick nu heta Beltesassar. Sedan skulle de bästa tjäna vi kungens hov.
Boken består av två huvud delar. I den första delen kapitel 1-6 berättas Daniels historia; här omtalas Daniel i tredje person. I den andra delen kapitel 7-12 skildras Daniels syner, och här uppträder Daniel i första person. Boken är inte kronologisk, när kapitel 7 börjar hoppar vi tillbaka en bit in i Daniels historia och börjar med hans första syn angående framtiden.
Daniels historia (kap 1-6) börjar med att ”Herren gav Jojakim, kungen i Juda i hans (Nebukadnessar) hand”. Detta är viktigt för oss att veta. Vår motståndare kan inget göra som vår Gud inte tillåter. I detta fall hade hans folk lämnat Guds väg och Gud tog bort sin hand från sitt folk. Resultatet blev sjuttio år i landsförvissning och fångenskap i Babel. s
I den första delen får vi se att det var ”angenämt” (1:8) för Daniel att inte orena sig genom kungens mat. Judarna hade strikta regler för vad de fick och inte fick äta. I en näst intill omöjlig miljö var det ändå viktigt för Daniel att leva i renhet i sin Gudsrelation. Han valde att sätta sitt liv på spel för detta. Vilken kompromisslöshet. I Nya testamentet förklarar Jesus all mat för ren.(Mark 7:15-19)
Vi läser aldrig om Daniels familj i boken. Det finns teorier om att dessa som tjänade vid kungens hov blev kastrerade. Daniel blir bortförd från sitt land, familj, får ett nytt namn, blir kanske kastrerad, utsatt för fara, utbildad och ändå höll han Gud högst i sitt liv och allt detta mot sin vilja. Hela sitt liv fick han se att Gud var med honom hela tiden och överallt.
Daniel blev en gång kastad i en lejongrop efter en konspiration mot honom men Gud var med honom och räddade honom från att bli fastfood. Daniels tre vänner fick också se att Gud var med dem. De blev inkastade i en brinnande ugn för att de inte vill tillbe en staty av guld. Gud var med dem och lågorna kunde inte skada dem. Genom deras tro ”… täppte (de) till lejons gap, släckte rasande eld…” -Hebr 11:33-34. Troligtvis beskrivs här både Daniels och hans vänners tro och liv med Gud.
Den andra delen (kap 7-12) av Daniels bok berör hans syner angående framtiden. Dessa syner är mycket spännande att läsa. Dessa syner är så korrekta att visa har försökt att hävda att Daniels bok måste ha skrivits efter att dessa händelser ägt rum. Historiker måste medge att som Daniel sa att det skulle bli, så blev det. Daniels profetior har nämligen slagit in på pricken, in i minsta detalj. Även Jesus nämner om profeten Daniel när han talar angående den yttersta tiden och vad som skall ske.(Matt 24:15)
Daniel är ett föredöme för oss. Hans liv visar att det går att leva trofast till Gud ett helt liv. Som ung som medelålders och som gammal.