Idag predikade jag om det Eviga Livet i Centrumkyrkan i Staffanstorp. Det eviga livet börjar här och fortsätter... ja just det, i evighet. För en kristen består det eviga livet i följande:

”Sedan Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och bad: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig. Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom. Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” Joh 17:1-3

Så på det sättet är evig liv en relation. Jesus säger så här om sig själv: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö." Joh 11:25-26.

Paulus hade en härlig inställning till döden. Se vad han skriver till Filipperna:

”Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron.” Fil 1:21-25

Han sitter i fängelse och är på ett sätt under dödsfara. Men döden skrämmer inte eftersom han ser döden som en vinst. Han är samtidigt trygg i Guds beskydd eftersom han vet att han inte är färdig med sin kallelse på jorden ännu. Eftersom Gud inte är klar med honom ännu så är det för tidigt att kalla hem honom.

Vi ser en tydlig skillnad i följande bibelord när Paulus är i slutet av sitt liv:

”Själv offras jag redan som ett drickoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst." 2 Tim 4:6-8

Vilket välkomnande han förväntar sig! Som en segrare i olympiaden. Han har sprungit sitt lopp, han har bevarat sin relation med Jesus och nu skall han ta emot rättfärdighetens (den som Jesus vunnit åt honom) segerkrans.

Låt mig avsluta med följande ord ur som inspirerade mig från början till den här undervisningen:

”I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.” Hebr 11:13-16

Jag har haft en underbar dag med dessa tankar och många andra på samma tema. Eftersom vi alla skall dö och att enligt Paulus döden är en vinst så tycker jag att det är viktigt för en troende människa att ibland sätta sig in i vad det innebär att söka ett annat hemland och se sig själv som en gäst och främling på den här jorden, eftersom man har sin skatt och sitt hjärta i en annan värld.

Tack Jesus för himlen, tack för det kristna hoppet, tack för det eviga livet!